Prom - short for promenade = bal...!
Den 28 maj
Denna fredag kändes väldigt spännande! Det var dags för treornas bal och jag hade någon månad tidigare blivit tillfrågad att vara värdinna på balen tillsammans med P som hade blivit tillfrågad om han ville vara balvärd. Självklart tackade jag ja! Att hitta en klänning som passade sig för tillfället var relativt lätt - jag var dock lite rädd att klänningen inte skulle komma i tid när det blev problem med Island och den där vulkanen. Nemas problemas! Klänningen kom i god tid och den passade - tack och lov för det! Den var lite mer urringad än vad jag är van vid, men den var inte opassande. Det är nog bara jag som är lite mesig när det gäller urringade kläder.
När jag kom hem från jobbet tog jag mig en liten tupplur och efter tuppluren var det dags för att göra sig i ordning. Jag hade planerat att ta på mig lösögonfransar, men det gick så där... I ärlighetens namn har jag faktiskt haft på mig lösögonfransar tidigare, men nu gick det inte alls bra att få på sig dem! Det tog mig en halvtimme med tjorv innan jag insåg att jag var tvungen att kasta in handskarna.
Nu var jag ruskigt sen! IKK...! Jag hade nämligen planerat att komma på balen på Hotell Wilhelmina (HW) klockan 16.30, men nu kom jag kl 17.00. Nåväl... Balparen skulle inte anlända förrän kl 17.30, så jag var ju ändå inte sen. P hade kommit någon minut före mig, så vi pysslade på med diverse balförberedelser och därefter gick vi ut för att ropa upp balparens namn.
Om jag inte minns fel var det c:a 50 balpar, och jag fick äran att ropa upp deras namn när de gick längst röda mattan. Undra om det inte tog ungefär 45 minuter innan alla balpar var inne på HW.
Väl inne på HW var det mingel innan vi skulle sättas oss till bords. Det bjöds på välkomstdrink och balparen socialiserade med varandra. Det togs nog också en hel del kort, kan jag tänka mig.
När vi hade satt oss till bords blev vi serverade vitt vin. Jag och P skulle ha vårt välkomsttal (som var utformat som en flygvärdinnetal) och det talet hade jag spelat in i förväg. Det enda jag och P behövde göra var att inta våra flygvärdinnepositioner och visa med handrörelser vad talet handlade om. Det verkade som om vårt tal uppskattades av balparen. Vilken tur! P gjorde verkligen en helshow av sina handrörelser - jag ångrade att jag inte gjorde likadant.
Förrätten var mums! Det var rökt lax, tomat samt löjrom och cremé fraiche på bröd.
Mellan rätterna sjöng vi låtar från P:s suveräna sånghäfte. Det gick sisådär med sången, eftersom vi inte alls var i synk med varandra. Jag och P sjöng samtidigt, men ena rummet var inte alls samstämt med andra sidan av rummet. Det lät lite grand som vi sjöng i kanon. Däremot gick det riktigt bra när jag sjöng ledsången till Nere vid Piteälva och de andra sjöng det övriga. Det var en härlig stämning! Jag fick nästan rysningar.
Många kom och anmälde intresse för att göra tal för oss. Det var jätteroligt att lyssna på eleverna när de hade sina tal. Synd att jag inte spelade in dem. A som var balfotograf hade till och med anmält ett tal. Det var jättekul! Han låtsades vara Djävulen och gav sin eldgaffel till P.
Varmrätten var god, men mäktig - baconinlindad oxfilé och någon form av potatisgratäng. Men inga grönsaker...? Hm... Jag orkade inte all mat, så det kanske var lika bra. Dryck till maten var rött vin.
Efter varmrätten var det dags för en bensträckare. Vi hade meddelat balparen i början av sittningen att de endast fick gå på toaletten efter varmrätten, men vi hade gett tillåtelse till de som hade kommit och frågat om de fick gå på toaletten. Åh, vad vi var snälla! Nu fick de i alla fall lämna borden om de ville.
Under tiden det var paus gjorde jag i ordning "Fula Bettan". Jag la ut små plastsnapsglas, små papperstallrikar, sockerbitar samt "Fula Bettan"-sångtext på varje baldeltagares plats. Jag fick till och med hjälp med detta av några av mina elevers balpartners. Tack ska ni ha! När jag hade delat ut allt det jag hade kvar, kollade jag till mina hjälpredor. De var inte överens om vad jag sa. Ena killen frågade:
- Visst skulle det vara två tallrikar, två snapsglas, två sockerbitar och en sångtext till varje balpar?
Den andra killen sa då:
- Nej! Hon sa ju att det skulle vara det till varje person!
Jag blev lite ställd eftersom jag såg att de hade jättemassor kvar av det jag gav till dem att dela ut, men jag sa då:
- Till varje person skulle det vara två tallrikar, två snapsglas, två sockerbitar och en sångtext...
Killarna var dock snabba och delade ut resten så alla fick det de skulle ha.
Själva "Fula Bettan"-sångprestationen sjöngs återigen i kanon och jag hann inte ens med att ta på mig mina s.k. tänder, öron och ögon. Jaja, huvudsaken att de hade kul - får jag hoppas...?
Efterrätten var god! Det var vaniljglass, jordgubbskompott och mangopannacotta. Vaniljglassen var otroligt smarrig! Mums!
När vi hade ätit efterrätt och druckit kaffe var det dags för balparen att dansa vals. Jag och P skulle avgöra vem som skulle vinna pris som:
1. Balens kung
2. Balens drottning
3. Balens par
Valsen var en viktig del i vår bedömning av balparen. Till en början var alla väldigt seriösa och försökte verkligen att dansa vals, men allt eftersom gav en del upp och andra började dansa lite mer modern dans. I överlag gick det väldigt bra för alla balparen som dansade.
När balvalsen var färdig gick jag, P, A och H och funderade på vem som skulle bli balens kung, drottning och par. Det gick bra att komma överens om vem som skulle bli vad.
Vi kallade ut alla balparen på terrassen för att kunna meddela våra vinnare. Balens drottning blev E. Hon verkade väldigt överraskad, men hon var glad. Balens kung blev T, men han var inte på plats så vi fick vänta på honom en liten stund. Han blev också väldigt glad när han fick veta att han hade vunnit. Balens par blev A och P. Återigen fanns killen inte på plats! P såg också väldigt överraskad ut över att ha vunnit. A visste nog inte riktigt vad ståhejet var, men när han kom på plats och förstod att han och P hade vunnit balens par såg han väldigt glad ut.
Nu hade klockan blivit ungefär 22.00 och då var det dags för eftersläpp. Folk blev mer avslappnade och dansade och hade allmänt skoj. En del av tjejerna bytte om till mer partyvänliga klänningar, vilket är ganska förståeligt. Jag bytte också om till en av mina favoritklänningar - en svart kortare klänning med strass vid urringningen.
Jag hade inte tänkt att stanna längre än till eftersläppet, men det var så trevligt att jag stannade tills de stängde. Förstås. Jag pratade med P, H och A samt med f.d. elever och mina nuvarande elever. Skoj, skoj, skoj!
Kvällen får toppbetyg! ♥♥♥♥♥
Denna fredag kändes väldigt spännande! Det var dags för treornas bal och jag hade någon månad tidigare blivit tillfrågad att vara värdinna på balen tillsammans med P som hade blivit tillfrågad om han ville vara balvärd. Självklart tackade jag ja! Att hitta en klänning som passade sig för tillfället var relativt lätt - jag var dock lite rädd att klänningen inte skulle komma i tid när det blev problem med Island och den där vulkanen. Nemas problemas! Klänningen kom i god tid och den passade - tack och lov för det! Den var lite mer urringad än vad jag är van vid, men den var inte opassande. Det är nog bara jag som är lite mesig när det gäller urringade kläder.
När jag kom hem från jobbet tog jag mig en liten tupplur och efter tuppluren var det dags för att göra sig i ordning. Jag hade planerat att ta på mig lösögonfransar, men det gick så där... I ärlighetens namn har jag faktiskt haft på mig lösögonfransar tidigare, men nu gick det inte alls bra att få på sig dem! Det tog mig en halvtimme med tjorv innan jag insåg att jag var tvungen att kasta in handskarna.
Nu var jag ruskigt sen! IKK...! Jag hade nämligen planerat att komma på balen på Hotell Wilhelmina (HW) klockan 16.30, men nu kom jag kl 17.00. Nåväl... Balparen skulle inte anlända förrän kl 17.30, så jag var ju ändå inte sen. P hade kommit någon minut före mig, så vi pysslade på med diverse balförberedelser och därefter gick vi ut för att ropa upp balparens namn.
Om jag inte minns fel var det c:a 50 balpar, och jag fick äran att ropa upp deras namn när de gick längst röda mattan. Undra om det inte tog ungefär 45 minuter innan alla balpar var inne på HW.
Väl inne på HW var det mingel innan vi skulle sättas oss till bords. Det bjöds på välkomstdrink och balparen socialiserade med varandra. Det togs nog också en hel del kort, kan jag tänka mig.
När vi hade satt oss till bords blev vi serverade vitt vin. Jag och P skulle ha vårt välkomsttal (som var utformat som en flygvärdinnetal) och det talet hade jag spelat in i förväg. Det enda jag och P behövde göra var att inta våra flygvärdinnepositioner och visa med handrörelser vad talet handlade om. Det verkade som om vårt tal uppskattades av balparen. Vilken tur! P gjorde verkligen en helshow av sina handrörelser - jag ångrade att jag inte gjorde likadant.
Förrätten var mums! Det var rökt lax, tomat samt löjrom och cremé fraiche på bröd.
Mellan rätterna sjöng vi låtar från P:s suveräna sånghäfte. Det gick sisådär med sången, eftersom vi inte alls var i synk med varandra. Jag och P sjöng samtidigt, men ena rummet var inte alls samstämt med andra sidan av rummet. Det lät lite grand som vi sjöng i kanon. Däremot gick det riktigt bra när jag sjöng ledsången till Nere vid Piteälva och de andra sjöng det övriga. Det var en härlig stämning! Jag fick nästan rysningar.
Många kom och anmälde intresse för att göra tal för oss. Det var jätteroligt att lyssna på eleverna när de hade sina tal. Synd att jag inte spelade in dem. A som var balfotograf hade till och med anmält ett tal. Det var jättekul! Han låtsades vara Djävulen och gav sin eldgaffel till P.
Varmrätten var god, men mäktig - baconinlindad oxfilé och någon form av potatisgratäng. Men inga grönsaker...? Hm... Jag orkade inte all mat, så det kanske var lika bra. Dryck till maten var rött vin.
Efter varmrätten var det dags för en bensträckare. Vi hade meddelat balparen i början av sittningen att de endast fick gå på toaletten efter varmrätten, men vi hade gett tillåtelse till de som hade kommit och frågat om de fick gå på toaletten. Åh, vad vi var snälla! Nu fick de i alla fall lämna borden om de ville.
Under tiden det var paus gjorde jag i ordning "Fula Bettan". Jag la ut små plastsnapsglas, små papperstallrikar, sockerbitar samt "Fula Bettan"-sångtext på varje baldeltagares plats. Jag fick till och med hjälp med detta av några av mina elevers balpartners. Tack ska ni ha! När jag hade delat ut allt det jag hade kvar, kollade jag till mina hjälpredor. De var inte överens om vad jag sa. Ena killen frågade:
- Visst skulle det vara två tallrikar, två snapsglas, två sockerbitar och en sångtext till varje balpar?
Den andra killen sa då:
- Nej! Hon sa ju att det skulle vara det till varje person!
Jag blev lite ställd eftersom jag såg att de hade jättemassor kvar av det jag gav till dem att dela ut, men jag sa då:
- Till varje person skulle det vara två tallrikar, två snapsglas, två sockerbitar och en sångtext...
Killarna var dock snabba och delade ut resten så alla fick det de skulle ha.
Själva "Fula Bettan"-sångprestationen sjöngs återigen i kanon och jag hann inte ens med att ta på mig mina s.k. tänder, öron och ögon. Jaja, huvudsaken att de hade kul - får jag hoppas...?
Efterrätten var god! Det var vaniljglass, jordgubbskompott och mangopannacotta. Vaniljglassen var otroligt smarrig! Mums!
När vi hade ätit efterrätt och druckit kaffe var det dags för balparen att dansa vals. Jag och P skulle avgöra vem som skulle vinna pris som:
1. Balens kung
2. Balens drottning
3. Balens par
Valsen var en viktig del i vår bedömning av balparen. Till en början var alla väldigt seriösa och försökte verkligen att dansa vals, men allt eftersom gav en del upp och andra började dansa lite mer modern dans. I överlag gick det väldigt bra för alla balparen som dansade.
När balvalsen var färdig gick jag, P, A och H och funderade på vem som skulle bli balens kung, drottning och par. Det gick bra att komma överens om vem som skulle bli vad.
Vi kallade ut alla balparen på terrassen för att kunna meddela våra vinnare. Balens drottning blev E. Hon verkade väldigt överraskad, men hon var glad. Balens kung blev T, men han var inte på plats så vi fick vänta på honom en liten stund. Han blev också väldigt glad när han fick veta att han hade vunnit. Balens par blev A och P. Återigen fanns killen inte på plats! P såg också väldigt överraskad ut över att ha vunnit. A visste nog inte riktigt vad ståhejet var, men när han kom på plats och förstod att han och P hade vunnit balens par såg han väldigt glad ut.
Nu hade klockan blivit ungefär 22.00 och då var det dags för eftersläpp. Folk blev mer avslappnade och dansade och hade allmänt skoj. En del av tjejerna bytte om till mer partyvänliga klänningar, vilket är ganska förståeligt. Jag bytte också om till en av mina favoritklänningar - en svart kortare klänning med strass vid urringningen.
Jag hade inte tänkt att stanna längre än till eftersläppet, men det var så trevligt att jag stannade tills de stängde. Förstås. Jag pratade med P, H och A samt med f.d. elever och mina nuvarande elever. Skoj, skoj, skoj!
Kvällen får toppbetyg! ♥♥♥♥♥
Kommentarer