Nature calling

När jobbet började om efter semestern åkte vi på jobbet på en liten roadtrip. Jag var ivrig som ett barn när vi satte oss på bussen mot Stekenjokk. Vi hade tur med vädret, och solen gjorde att naturen visade sig från sin allra vackraste sida. Ja, det var onekligen en perfekt dag att åka på en utflykt.

Första stoppet var på rastplatsen vid Kultsjöån, även kallad Trappstegsforsen. Vi mumsade på lite gott mellanmål och tittade på vattnet som glatt färdades längst de trapplika stenarna. Återigen... Ett otroligt vackert resmål. Åk dit, om ni vill titta på fin natur!




Vi fortsatte till Klimpfjäll, och stannade vid Norgefarargården. Det var ett väldigt fint och gammalt hus med en otrolig historia. Klicka på länken och läs mer om dess historia! Utsikten var otrolig vid detta ställe, och när solen sken över världen såg det nästan magiskt ut!









Efter Norgefararleden gick vi ner till Klimpfjäll Högfjällshotell och åt väldigt god lasagne till lunch. Utsikten, återigen, var fantastisk! Vi satt utomhus och njöt av både mat och sol!


Innan Stekenjokk passerade vi ett renslakteri. Jag satt och funderade och sa lite tankspritt efter en stund:
- Renslakteriet kunde ha en skylt där det står "Vi tror på reninkarnation".
Först förstod jag nog inte mitt eget skämt, eftersom jag tyckte det var som en ganska logisk sak, men efter en av mina arbetskollegor hade väckt mig till liv fattade jag att det var ganska kul. Hilfe... Har jag slutat skratta åt mina egna helt otroligt braiga skämt? Skärpning!

På väg mot Stekenjokk lämnade vi av några arbetskamrater som skulle plocka bär och svamp. Övriga fortsatte mot Stekenjokk och fiske samt promenad. Mitt fiskeintresse är lika med noll, så jag följde med sällskapet som skulle gå en bit längst Stekenjokkleden. Jag hade med mig ungefär allt jag kunde ta med mig i min Haglöfs ryggsäck och naturligtvis hade jag på mig alldeles för mycket kläder. Efter ungefär 30 minuter fick jag byta om. Svetten rann och jag kände mig som världens äckligaste människa. När jag hade bytt om kändes det betydligt bättre. A var dessutom en darling och bar min hemska last = min ryggsäck. Tack, rara du! Jag hoppas att hon blev glad när hon fick lite fika av mig. När vi hade hittat ett trevligt ställe att vila på, så satt vi där ett tag. Vi pratade med varandra, solade och hade allmänt trevligt.

Hemvägen gick betydligt bättre. Då kunde jag till och med fota lite grand. Vackra vyer...? Ja, det kunde jag konstatera.







På vägen hem pysslade vi på med ett knep- och knåphäfte vi hade fått på förmiddagen, och vi lyckades lösa en hel del av kluringarna. Teamwork rules!

Vilken underbar dag! Detta gör jag gärna om!