Up to date, no 1 - Life is life
Jag kan inte påstå att jag har varit speciellt aktiv på bloggfronten den senaste tiden, men jag har varit helt uppslukad av mitt jobb. Mitt jobb är bara en del av mitt liv, men just nu är mitt liv mitt jobb. Visst låter det lite tragiskt?
Efter semestern kändes det inte riktigt som om jag hann reflektera över det faktum att jag faktiskt skulle börja om att jobba. Det har aldrig hänt mig förr. Först denna vecka har jag känt att jag har hunnit ikapp mig själv. Måndagen denna vecka var dock jobbig. Jag fick vibbar av den panikångest jag hade när jag gick första året på min universitetsutbildning, och det kändes inte okej. Alls. Jag försökte andas lugnt och undvika alla tankar som kunde göra att jag kände mig mer stressad. Jag intalade mig själv att jag har tid på mig, jag hinner med allt som ska göras. Och tro det eller ej... Jag hann faktiskt det jag skulle göra denna vecka!
Jag höll på att missa en lektion som jag skulle vikariera på pga dåligt minne, men det löste sig eftersom eleverna gick och frågade på expeditionen var vikarien höll hus när deras lärare var borta. En av eleverna t.o.m. kom till mitt arbetsrum, God bless him! Vilken tur att jag hade förberett deras lektion. Det enda jag inte hade hunnit göra var att skriva ut en närvarolista, men det löste jag effektivt på plats. Eleverna fick skriva sina namn på ett papper.
Några av de saker jag hann göra denna vecka var:
1. Anmäla mig till kursen jag ska gå.
2. Förbereda lektioner.
3. Göra häften till uppsatsskrivningen.
4. Rensa ut en massa papper.
5. Heja på Erika när hon sjöng så vackert. Heja heja heja!
6. Boka bord till en hel hög med arbetskompisar (och mig själv förstås) på finrestaurangen.
7. Se True Blood och bli smått besviken för att underbart är kort. Längta nästa vecka!
Det jag ska göra nästa vecka är detta:
1. Göra klart häftena för litteraturhistorien.
2. Träffa Thomas tillsammans med Emma och diskutera festen. Woho!
3. Förbereda inför min kommande frånvaro.
4. Fundera på vad jag ska baka för liten kaka till min födelsedag.
5. Längta till True Blood.
Ja, detta blev lite ångest blandat med glädje - får jag hoppas...?
Efter semestern kändes det inte riktigt som om jag hann reflektera över det faktum att jag faktiskt skulle börja om att jobba. Det har aldrig hänt mig förr. Först denna vecka har jag känt att jag har hunnit ikapp mig själv. Måndagen denna vecka var dock jobbig. Jag fick vibbar av den panikångest jag hade när jag gick första året på min universitetsutbildning, och det kändes inte okej. Alls. Jag försökte andas lugnt och undvika alla tankar som kunde göra att jag kände mig mer stressad. Jag intalade mig själv att jag har tid på mig, jag hinner med allt som ska göras. Och tro det eller ej... Jag hann faktiskt det jag skulle göra denna vecka!
Jag höll på att missa en lektion som jag skulle vikariera på pga dåligt minne, men det löste sig eftersom eleverna gick och frågade på expeditionen var vikarien höll hus när deras lärare var borta. En av eleverna t.o.m. kom till mitt arbetsrum, God bless him! Vilken tur att jag hade förberett deras lektion. Det enda jag inte hade hunnit göra var att skriva ut en närvarolista, men det löste jag effektivt på plats. Eleverna fick skriva sina namn på ett papper.
Några av de saker jag hann göra denna vecka var:
1. Anmäla mig till kursen jag ska gå.
2. Förbereda lektioner.
3. Göra häften till uppsatsskrivningen.
4. Rensa ut en massa papper.
5. Heja på Erika när hon sjöng så vackert. Heja heja heja!
6. Boka bord till en hel hög med arbetskompisar (och mig själv förstås) på finrestaurangen.
7. Se True Blood och bli smått besviken för att underbart är kort. Längta nästa vecka!
Det jag ska göra nästa vecka är detta:
1. Göra klart häftena för litteraturhistorien.
2. Träffa Thomas tillsammans med Emma och diskutera festen. Woho!
3. Förbereda inför min kommande frånvaro.
4. Fundera på vad jag ska baka för liten kaka till min födelsedag.
5. Längta till True Blood.
Ja, detta blev lite ångest blandat med glädje - får jag hoppas...?
Kommentarer
Känner igen den där känslan av att jobbet tar upp mer tid än vad man brukar vara van vid, var lite överväldigad i början jag med men nu flyter det mesta på som det ska igen.