What a wonderful day... NOT!
Vissa dagar kan jag vakna och instinktivt KÄNNA att allt bara kommer att gå fel. Jag funderar en stund:
- Hm, ska jag kanske sjukanmäla mig?
Nä, jag kravlar mig upp från sängen och gör mig i ordning för dagens angelägenheter.
Denna dag var en sådan dag jag egentligen borde ha stannat hemma.
Morgonen började med en fajt med kopiatorn. Jag hade skrivit ut ett häfte till mina elever och det hade gått alldeles utmärkt. Tyvärr gick det inte lika bra att skriva ut OH-papper - av någon outgrundlig anledning...?! Tidigare hade jag inte haft problem att skriva ut OH-papper, och detta var en helt NY kopiator...?!?! Jag började få smått panik, men fick hjälp av S - tack och lov! Till slut kunde jag skriva ut OH-papper, men då täcktes inte all skrift med bläck?! Det var inte slut färg. Hm...
Jag är inte den som är den, så jag gick till mitt arbetsrum. Jag tänkte:
- Ja, men det går nog lika bra att skriva ut med skrivaren på mitt arbetsrum. Denna dag tyckte dock skrivaren att skriva ut OH-papper är inte modernt längre. OH-pappret hade fastnat och det så otroligt hårt att jag inte klarade av att ta bort det först. Jag började få lite av en ångestattack nu, men fortsättning följer på OH-papprets lilla historia senare under dagen...
Jag gick därför till ett annat rum för att skriva ut mina OH-papper. Efter ha loggat in på datorn (som tog evigheter, eftersom jag har allt för mycket skräp sparat på mitt användarnamn) så trodde jag att jag var klar. Näää... Denna dator kunde inte öppna "nya" Word, och där satt jag i princip på pottan. C:a en sekund senare skulle jag ha utvecklingssamtal. Hahaha... Min elev kom för att ha sitt utvecklingssamtal och då var jag i upplösningstillstånd! Han log och verkade inte ha några problem med att jag var stressad. Alltså, jag kände pulsen (eller vad det nu än var) pulserade alldeles ovanför höger öra. Det är väl inte normalt?!?
Utvecklingssamtalet gick bra - tack och lov!
Nu tänkte jag att jag byter rum - igen - och provar skriva ut på en helt annan skrivare. Jag kunde öppna dokumentet utan problem samt skriva ut OH-papper utan problem. Tack, snälla skrivare!
Senare under dagen kom ungefär alla mina elever som skulle ha redovisning och påstod att de inte kunde ha sina redovisningar för de inte var redo. Vafalls? Pulsen gick upp återigen... Jag blev så upprörd när en av mina elever kom att jag i ett ilskt anfall fixade skrivaren i mitt arbetsrum - hur det gick till vet jag inte? Våld löser nästan allt? ;) Tack, min elev, att du hjälpte mig indirekt att fixa skrivaren. Observera att detta var ungefär elever nummer 22 som kom och sa att det inte gick att ha redovisning i dag... Gaah...!
Hände något mer i dag som kändes så dääär...? Nä, jag tror faktiskt jag överlevde eftermiddagen utan direkta bekymmer. Eller...? Jo, jag tror det gick hyfsat bra. :)
- Hm, ska jag kanske sjukanmäla mig?
Nä, jag kravlar mig upp från sängen och gör mig i ordning för dagens angelägenheter.
Denna dag var en sådan dag jag egentligen borde ha stannat hemma.
Morgonen började med en fajt med kopiatorn. Jag hade skrivit ut ett häfte till mina elever och det hade gått alldeles utmärkt. Tyvärr gick det inte lika bra att skriva ut OH-papper - av någon outgrundlig anledning...?! Tidigare hade jag inte haft problem att skriva ut OH-papper, och detta var en helt NY kopiator...?!?! Jag började få smått panik, men fick hjälp av S - tack och lov! Till slut kunde jag skriva ut OH-papper, men då täcktes inte all skrift med bläck?! Det var inte slut färg. Hm...
Jag är inte den som är den, så jag gick till mitt arbetsrum. Jag tänkte:
- Ja, men det går nog lika bra att skriva ut med skrivaren på mitt arbetsrum. Denna dag tyckte dock skrivaren att skriva ut OH-papper är inte modernt längre. OH-pappret hade fastnat och det så otroligt hårt att jag inte klarade av att ta bort det först. Jag började få lite av en ångestattack nu, men fortsättning följer på OH-papprets lilla historia senare under dagen...
Jag gick därför till ett annat rum för att skriva ut mina OH-papper. Efter ha loggat in på datorn (som tog evigheter, eftersom jag har allt för mycket skräp sparat på mitt användarnamn) så trodde jag att jag var klar. Näää... Denna dator kunde inte öppna "nya" Word, och där satt jag i princip på pottan. C:a en sekund senare skulle jag ha utvecklingssamtal. Hahaha... Min elev kom för att ha sitt utvecklingssamtal och då var jag i upplösningstillstånd! Han log och verkade inte ha några problem med att jag var stressad. Alltså, jag kände pulsen (eller vad det nu än var) pulserade alldeles ovanför höger öra. Det är väl inte normalt?!?
Utvecklingssamtalet gick bra - tack och lov!
Nu tänkte jag att jag byter rum - igen - och provar skriva ut på en helt annan skrivare. Jag kunde öppna dokumentet utan problem samt skriva ut OH-papper utan problem. Tack, snälla skrivare!
Senare under dagen kom ungefär alla mina elever som skulle ha redovisning och påstod att de inte kunde ha sina redovisningar för de inte var redo. Vafalls? Pulsen gick upp återigen... Jag blev så upprörd när en av mina elever kom att jag i ett ilskt anfall fixade skrivaren i mitt arbetsrum - hur det gick till vet jag inte? Våld löser nästan allt? ;) Tack, min elev, att du hjälpte mig indirekt att fixa skrivaren. Observera att detta var ungefär elever nummer 22 som kom och sa att det inte gick att ha redovisning i dag... Gaah...!
Hände något mer i dag som kändes så dääär...? Nä, jag tror faktiskt jag överlevde eftermiddagen utan direkta bekymmer. Eller...? Jo, jag tror det gick hyfsat bra. :)
Kommentarer