Rädsla för fåglar? 22 mars, 2008

Ja, det har jag. Inte söta papegojor och så som man har på zoo och så, men vanliga fåglar - typ skator, kråkor etc.

I morse upptäckte jag att en fågel hade flugit in i mitt köksfönster och olyckligtvis dött. Den låg på min balkong och såg så kall och olycklig ut. Man ser alltså så ut när man har förväxlat ett fönster med himlen. Jag fick alltså uppdraget att ta bort den relativt stora fågeln (ingen kråka eller så, men den var hyfsat stor), och det gav mig rysningar! Jag tycker inte om att fåglar kretsar kring mig när de lever, men de är inte mer charmiga när de är döda. Ångesten var total! Jag övervägde starkt att fråga min granne om han kunde ta bort den åt mig.
En kompis ringde till mig och under tiden vi pratade med varandra blev hon omsvärmad av två hundar. Hon tycker inte om hundar, så när de hoppade och skuttade kring henne kändes det precis som om hon skulle bli attackerad. Jag förstår hennes rädsla, även om jag inte är rädd för hundar. Ägarna till hundarna hade släppt dem fria i parken där min kompis var, och tänkte inte på att det faktiskt inte är okej att släppa lös sina hundar även om de då vet att hundarna ifråga inte kommer att bitas eller dylikt. Till slut fick hon be hundägarna att koppla hundarna. Detta gav mig mod att ta bort den döda fågeln. Kan min modiga kompis be hundägare koppla sina hundar, kan jag ta bort en död fågel. Tack Theres!Under tiden jag tog bort fågeln pratade min kompis lugnt med mig i telefon. Jag tog en spade (som nog måste desinfekteras från diverse bakterier och smittor som den döda fågeln kan sprida) och gav den en värdig begravning. Hoppas ingen hungrig katt hittar den.

Fåglar verkar dessvärre älska mitt hem. Jag brukar ofta ha balkongdörren öppen på sommaren eftersom det blir annars otroligt varmt inomhus. För någon sommar sedan flög en skata in i köket. Den var så otroligt rädd att den bajsade överallt - tack så mycket för det! Jag stängde alla dörrar till köket och försökte få fågeln att sätta sig på sopkvasten. Observera att jag i ärlighetens namn trodde att skatan skulle göra som en burfågel skulle göra - dvs. sätta sig på sopkvasten. Så fort en söt liten burfågel ser en pinne eller dylikt sätter den ju sig på den - inte en otämjd skata inte. Då tog jag fram det tunga artilleriet - mattpiskan. Den sviktar så jag tänkte om jag tog fast skatan mellan sopkvasten (som har mjuk borst) och mattpiskan (som då sviktar) skulle jag under inga omständigheter kunna skada fågeln. Detta fungerade väldigt bra, och skatan var nog ytterst tacksam att bli utsläppt i det fria. Jag tyckte att under omständigheterna så tog jag faktiskt denna situation väldigt bra. Pep bara i början av mitt äventyr med skatan, för jag var nog för koncentrerad strax innan jag fick ut den.

Nä, skaffar jag mig ett husdjur är jag ledsen att behöva säga att fågel är nog inte det första alternativet jag kommer att tänka på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ros i snö

Julbord i Byske

Lucia