Sthlm calling... 20 mars, 2008

Sportlovet är över... Jag hann dock med ett litet äventyr innan jag låg däckad i feberyra...

Fredagen när sportlovet inleddes åkte jag till El Stockholmo för att besöka min kompis Theres, som jag inte har träffat sedan i julas. Jag hade en lugn flygtur från Kallax till Arlanda. Väl framme satte jag mig på bussen in till centrala Sthlm. T skulle möta upp mig på Cityterminalen, eftersom jag har noll självförtroende när det gäller att åka tunnelbana själv. T säger att jag ska följa skyltarna... Men när jag inte förstår vad skyltarna säger då? Kan jag skylla på tillfällig dyslexi? Eller skyltdyslexi? Eller tunnelbanedyslexi? Nåväl, det enda som kan hända är väl att jag kommer otroligt vilse - men det kan förvisso vara ett äventyr i sig.

När bussen precis skulle passera Haga, inträffade något av en actionliknande grej. En lastbil hade fattat eld och höga lågor brann utifrån lastbilen. Shit pommes frites! Naturligtvis körde vi i samma riktning som den där lastbilen, och vi blev stående i drygt 15 minuter tills brandmännen hade släckt elden, och poliserna hade ordnat med vägen så bilarna kunde köra förbi. Under tiden gick folk ut från sina bilar och även folk från bussen jag åkte med gick ut för att ta kort på lastbilen. What? Jag tyckte det var patetiskt, och råkade visst säga det i telefon till T - synd bara att en av de som gick ut för att fota stod precis bakom mitt säte när jag sa det. Woops... Jag försökte släta ut det hela med att säga: - Ja, men de kanske är fotografer... Det tuffaste var ändå att en polishelikopter kretsade över platsen där lastbilen stod och brann. Colt. Jag ska bli polishelikopter i mitt nästa liv.

Väl framme på Cityterminalen träffade jag T. Vi tog oss till hennes lägenhet, och den var så fin! Hon har nyrenoverat sin lägenhet, och jag blev grymt imponerad. Vi hann med en kort shoppingtur, men jag inhandlade enbart en deo, ansiktsmask, strumpbyxor... Väldigt fascinerande, eller hur?

Middag förtärdes på Mackedonkan - McFeast meny - och efter det inhandlade jag och T lite gott inför kvällen på en affär. På denna mataffär var inte bara vi, utan också Simon från det där inredningsprogrammet på trean. Jag stirrade på honom i c a fem minuter, och han tittade tillbaka och undrade nog vad jag var för psykopatisk galning.

Kvällen blev väldigt lugn. "Let's Dance" och sen en dejt med John Blund... He rockz!

På lördagen kände jag mig inte alls pigg när jag vaknade, men jag ignorerade det. Jag hade redan känt på fredagskvällen att jag hade ont i halsen, men det förträngde jag. Jag är ju norrlänning, god dammit! Man ska inte känna efter.
Vi begav oss till en jättemysig restaurang, som jag nu inte minns vad det hette, och vi åt fetaostpaj med spenat - mums! Efter brunchen tog vi oss en shoppingtur. Jag är faktiskt ganska förundrad över att jag enbart inhandlade ett schampo, en tunika från Indiska samt en väska. Väskan var väldigt billig, men egentligen hade jag velat inhandla en DKNY-väska för 1800 kr. Jag tyckte inte den var jättedyr, men T tyckte att jag var galen som köpte en så dyr väska. Idag är jag rätt tacksam över att jag inte köpte den, för nu har jag kvar pengar att spendera på annat... skräp?

På kvällen skulle vi på fest hos en kompis till T som heter Katarina. På vägen dit var jag verkligen inte i form, men... Som alla vet - en norrlänning klagar a l d r i g ! Vi var ett gäng som åt pizzaslice och drack gott. Naturligtvis såg vi på Melodifestivalen, och vi klagade på ungefär allt. Utom på Linda B och Nordman - de är så söta! Efter Melodifestivalen spelade vi in musikvideor. Jag var director och camera woman - det är nog bland det roligaste man kan göra på en förfest, att filma vill säga. Det blev toppenbra musikvideor, och jag tror i ärlighetens namn att jag skulle bli en toppenbra musikvideomaker om jag fick chansen.

Efter all denna kreativitet blev det efter ett tag dags att gå ut. Vi skulle gå ut på ett ställe som heter Undici, och det är Tomas 'Brollan' Brolins uteställe/restaurang. Jag försökte övertyga T att hon skulle satsa på Brollan, men hon var så otroligt vrång. Något annat som också satte käppar i hjulet var att Brollan inte ens var ut på lördagen, men... Jag är helt övertygad om att T och Brollan skulle bli ett magiskt par.

Väl ute på Undici träffade jag nästan omedelbart en tjej från Piteå var på samma nyårsfest som mig. Häftigt, världen är allt bra liten. Det dumma var att efter vi hade varit på dansgolvet i typ två timmar kände jag mig lite mör pga förkylningen. Nu kunde jag inte komma undan det faktum att jag faktiskt var sjuk. Jag satte mig ner ett tag, och då träffade jag en kompis lillasyster (hon kommer från Piteå, men bor i Sthlm). Hon utbrast: - Vad f*n gör du här? Ja, den frågan kan man allt ställa sig själv.
Efter tag var det dags att avrunda kvällen - tack och lov - och det blev inte några extrema aktiviteter innan sängdags - tack och lov. Don't let the bedbugs bite...

Söndagen... Vaknade... Jag hade feber och var förkyld. Vi hade planerat att vara med K på söndagen, men jag pallade inte. Jag stannade kvar hos T, medan hon umgicks med K. T var så söt att hon hade köpt hem mat till mig när hon kom hem. Hon frågade om jag ville ha mat från Mackedonkan, men jag tackade vänligt, men bestämt nej. Hon blev närapå förnärmad, men jag pallar inte att äta för mycket Mackedonkan-mat under en helg. Hon hade köpt med sig lax till mig. Tack, det var mumsigt gott!
Kvällen var väldigt lugn. Det blev glass och film. Gött!

Måndagen var närapå ännu värre än söndagen. Jag steg upp i god tid för att orka duscha och packa mina grejor. Mest av allt ville jag stänga in mig i kylen för jag var så extremt varm pga febern.
Jag tog mig dock till tunnelbanan utan problem, och därefter till Cityterminalen. Jag hade en lugn busstur till Arlanda. Väl framme på Arlanda blev jag av med min handkräm som jag hade i väskan. När en tjej vid kontrollen frågade om jag hade något flytande i väskan, så svarade jag naturligtvis ja (jag är en FÖR ärlig människa). Hon sa att den fick jag inte ha med mig på planet. God dammit... Den var ny, men hey, jag har så mycket pengar att den kunde de få. Utan problem... Morr...

Jag träffade på en otroligt trevlig kille som marknadsförde American Express på Arlanda. Han ville få mig att ansöka om AE, och började med att fråga om jag hade jobb - ja, det har jag. Han frågade om jag var över... Jag trodde han skulle fråga om jag var över 25 år, så jag sa på en gång att jag var över 25 år. Då sa han att han undrade om jag var över 18 år, God bless him, och det var jag. Väl? Men när han frågade om jag tjänade över 350 000 kronor per år, var jag tvungen att säga nej. Han sa då att då skulle han sluta besvära mig. Besvära mig? Jag tyckte han var rolig att prata med. Han påminde lite om Björn Gustafsson i utseendet. Det kanske var Björn? Han avrundade det hela med att säga att jag snart skulle tjäna 350 000 kronor per år. Men gud vad gullig han var...

I en av Arlandas butiker skulle jag inhandla lite smink, men problemet var att jag inte kunde betala med mitt VISA-kort. Hm... Underligt, eftersom jag hade använt mitt kort bara en timme tidigare. Jag blev alltså tvungen att gå ner till incheckningen för väskor där de har uttagsautomater, och sen gå igenom kontrollen igen. Samma tjej stod där och hon log när hon såg att det var jag igen. Första gången jag gick igenom kontrollen pep den inte, men naturligtvis så pep den där sabla h*lv*t*smaskinen nu när jag gick igenom den. På grund av min feberyra ville jag verkligen inte att någon skulle ta på mig, men det hade visst inte den där kontrollant-personen som kroppsvisiterade mig något emot. Usch... Jag fick dock mitt smink efter många om och men.

Flygturen hem gick bättre än förväntat. Jag trodde att min hjärna skulle explodera när vi skulle landa, men det kändes knappt något. Vilken tur... Sthlm är roligt om man inte drar på sig förkylning... Jag lovar, T, nästa gång ska jag vara frisk hela tiden!